elidajosefina

Idag har det bakats julgodis. Ischoklad i färggranna småformar och mintkyssar med små chokladprickar. Det luktade choklad i hela lägenheten och cd-spelaren var laddad med julmusik. Jag och min syster njöt i fulla drag av den analkande julen, och var riktigt nöjda med vad vi hittills åstadkommit. Köksbordet dignade av plåtar och burkar med godis. Stämningen var på topp. När andra satsen mintkyssar hade klickats ut på smörpapper återstod bara att smälta chokladen. Ett första försök att smälta blockchokladen i en skål över en kastrull med kokande vatten misslyckades. Chokladen blev tjock och klumpig istället för tunnflytande och smidig. Varför? Både jag och min syrra stod där med pannorna i djupa veck- till ingen nytta alls, insåg vi snabbt. Istället bestämde vi oss för att smälta chokladen i micron. Sagt och gjort. Vi delade chokladen i rutor och la i en glasskål som vi ställde in i micron. Sådärja. Snart klart! Vi plockade undan disken och småpratade glatt för att hålla julstämningen uppe. Plötsligt började det lukta rök. ”Någonting håller på att börja brinna”, konstaterade min syster, och jag kunde bara hålla med henne. Japp. Någonting håller på att börja brinna. Det ryker. Vad vi inte kunde förstå var vad det var som osade så. Kastrullerna på spisen var båda tomma, och spisplattorna avstängda. ”Micron!”, skrek min syster plötsligt och satte fart på oss båda. Och visst hade hon rätt. ”Chokladen!”, utbrast jag fånigt och kastade mig fram mot micron för att dra ur kontakten ur väggen medan min syster sprintade genom lägenheten för att öppna balkongdörren.

Tio minuter senare satt vi på varsin köksstol och pustade ut. Vilka fina mintkyssar! Finare har vi väl aldrig lyckats med?