Uppföljning

"Vet du vad kärlek är så säg det nu!"

(Lars Winnerbäck, Gå på vatten)

image471

Svårt

"Du frågar mej vad kärlek är
men jag vet inget om det där
bara sånt som man kan mäta kan jag förstå"

(Kent, Våga vara rädd)

image470

Höst

"Nu faller mörkret över stan
och du går runt och sparkar löv"

(Lasse Winnerbäck, En svår och jobbig grej)

Kväll

Kom hem sent idag efter ett långdraget grupparbete i skolan. Gick en lång promenad längs med vattnet förbi tantolunden. Hög musik i öronen och raska fötter. Mörkt vatten och gula löv. Huvudet fullt av tankar.
Tvättar, småstädar och passar på att göra sånt som aldrig hinns med (raka benen, till exempel!). Skönt med ensam hemmakväll ibland. I lagom dos.

   
Lite fina Stockholmsbilder för er som inte är här! =)

Övernattning

Lillasyster kom förbi igårkväll. Hon vågade inte åka hem, av rädsla för att smittas av mammas plötsliga magsjuka. Det var nog bra. Vi poppade musik, åt godis och sov sedan skavfötters. Skönt att slippa sova ensam. Pappa tittade förvånat in imorse och konstaterade att han plötsligt hade fått två inneboende döttrar istället för en.

   
  
 
Haha, jag vet nån som kommer bli sur över att jag publicerar de här bilderna! Men var inte det lillasyster! =)

Skrik

Åkte hem med tunnelbanan igår. Mörkt utanför fönstrena, och regn i luften. Stämningsmusik på ipoden och ett litet barn som skrek så högt han bara orkade i sätet mittemot. Ålade sig i mammans famn och ville inte sitta still. Varken napp eller nappflaska kunde trösta. Kände att jag gärna hade skrikit lite jag med. Över höstrusk och flydda sommardagar. Men jag höll tyst.  


Fredag

Det blev en lugn fredagskväll. Jag lagade sjömansbiff till mig, pappa och lillebror. Pappa och jag delade på en flaska vin och satt länge och pratade efter att lillebror somnat. Slappt.
Idag är jag barnvakt åt lillebror, och vi har varit ute och promenerat bland gula löv i två timmar tillsammans med en kompis till mig. Mysigt. Kvällen är öppen...



Missöde

Jag var med om något absurt häromdan! Jag stod och väntade på tunnelbanan, lutade mig lite lojt mot en reklamvägg och pratade i mobilen. Plötsligt känner jag hur det stänker på fötterna, så jag backar undan. Ser att det bildas en pöl under reklamväggen, men kan inte se hunden på andra sidan. Tittar runt, och döm om min förvåning! Det är ingen vovve! Det är en tant som sitter på rullatorn och kissar rakt ut så det stänker!! Jag har tant-kiss på skor och strumpor! Jag blir helt paff, men avslutar samtalet och kliver på tåget. Inser att jag måste göra något åt mina fötter, och smiter in på en toalett i ett närbeläget köpcentrum. Skurar skorna så gott det går med toapapper och tvål, och slänger strumporna i papperskorgen. Varför är det alltid jag som råkar ut för befängda saker?!

Godkänt börjar inte på U

Godkänt!! Fick tillbaka tentan i läkemedelsräkning idag. Alla rätt! Inte ett enda litet fel! Synd bara att jag är lite för förkyld och bakis för att riktigt glädja mig...

Höst

Det är höst på riktigt nu. Mörkt och regnigt. Gula löv mot svart asfalt. Jag pratade om döden med en alkis på tunnelbanan häromdan. Själva döden kunde han förlika sig med, påstod han, men inte tanken på kremering! Vilket absurt samtal!

Columbus

Bästa Kent-låten på nya skivan!!

Du har tänkt allt som sagts om mig
Du kan tro allt du hört om mig
Du kan ställa frågor om sanningen
Finns den eller finns det tusen?
Svara rakt från hjärtat nu
Ditt medlidande kan jag vara utan
Om det här ska vara allt
Så håll mig hårt,
håll mig älskling nu

Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg
Snön brer ut sin oskuld till hela Kungsholms torg
Det känns som när jag kom hit way back in 93
En ynklig rad av fotspår,
en okänd kontinent

Släpp snälla, släpp taget nu
Jag kan stå, gå eller krypa härifrån
Om det här är allt vi hinner med,
så håll mig hårt min älskling

Nu vaknar staden långsamt och jag är full igen
Snön brer ut sin oskuld för skiten bara känns
Det känns som när jag kom hit way back in 93
En ynklig rad av fotspår,
en oändlig kontinent

Stockholm vaknar långsamt och jag är full igen
Snön brer ut sin oskuld till hela Kungsholmen
Det känns som när vi kom hit till möjlighetens land
Vi kan följa mina spår hem
Columbus var mitt namn

(Columbus, Kent)

Road

Läkemedelsräkningstentan var riktigt rolig. Konstigt. Jag som aldrig gillat matte. Hoppas det gick bra också. Tre försök till har jag på mig annars.

Glad i hatten

Ikväll har jag ätit middag tillsammans med småflickorna som jag jobbar med och deras mamma. Mamman och jag satt länge kvar vid bordet och drack vin och pratade. Mysigt. Barnen tittade på film. Mamman hade köpt hem thai-mat och tänt ljus. Jag beundrar henne hennes ork. Barn och make, villa, chefsjobb och trots detta ork till umgänge!


Tagning två

På onsdag gäller det igen. Läkemedelsräkningstenta försök två. Jag är ganska lugn. Jag ska göra mitt bästa.

Förbryllande

Jag har blivit dålig på att blogga. Kanske har det något samband med att jag sällan är hemma och sysslolös? =) Hela förra veckan var vi på KTC (Kliniskt tränings Center) på Karolinska och övade upp våra praktiska färdigheter i katetersättning, blodtrycksmätning, venprovtagning och förflyttning. Jättekul! Nästa kurs blir statistik, vilket känns både omotiverande och förbryllande. Såromläggning säger du? Nej det kan jag tyvärr inte hjälpa dej med! Men vet du hur stor andel av befolkningen som dör före 60 års ålder på grund av tobaksrökning? Det kan jag upplysa dej om!
Jaa...  Jag säger då det.


Mottagning i stadshuset

  
    

Här kommer några mingelbilder från mottagningen i stadshuset. (Klicka för att se dem större).

Kort

Still going strong. Imorgon kväll ska jag på mottagning i stadshuset tillsammans med utbyteseleverna från Skottland. Spännande! Det stora dilemmat är vad jag ska ha på mig... Men det brukar ju lösa sig...
I övrigt har jag inga lektioner förrän på fredag, då vi ska redovisa ett grupparbete. Skönt. Ska försöka hinna räkna lite mer matte har jag tänkt. Kanske. Om jag inte kommer på bättre tankar.