Skrik
Åkte hem med tunnelbanan igår. Mörkt utanför fönstrena, och regn i luften. Stämningsmusik på ipoden och ett litet barn som skrek så högt han bara orkade i sätet mittemot. Ålade sig i mammans famn och ville inte sitta still. Varken napp eller nappflaska kunde trösta. Kände att jag gärna hade skrikit lite jag med. Över höstrusk och flydda sommardagar. Men jag höll tyst.
Kommentarer
Postat av: M
Hade den känslan idag när jag åkte och hämtade Loppa (vovven)imorse. Vill att de ska finnas dagar då man får skrika av sig. Kanske fördelen och bo ute på värmdö, ingen hör, ingen ser...:)
Postat av: M
Tack själv för dina kommentarer, de betyder mycket! Hoppas att allt varit bra idag! kram
Trackback