Perspektiv

Jag tittade precis på en dokumentärfilm om kinesiska fabriksarbeterskor som uthärdar arbetsdagar på sjutton timmar eller mer, minimal lön och som helt saknar egna rättigheter på arbetsplatsen. Sådana filmer ger en perspektiv. Vilken värld! Ja jag tänker verkligen inte klaga över mina förestående tio arbetsdagar! 
Ikväll har jag varit på Stadsteatern med en vän och sett 2x Norén. Två mycket tankeväckande småpjäser om livet och döden, graviditeter och aborter. Varför går man inte oftare på teater? Biljetten kostar lika mycket som en biobiljett om man är under 25 år, och idag när man kan ladda hem alla biofilmer till sin egen dator kan man ju tycka att fler borde få upp ögonen för teatern som medium... 
Idag har det varit enorma köer på pressbyrån och massor med otåliga och stressade människor som har handlat av mig. Vad ingen verkar tänka på är att köerna skulle flyta betydligt snabbare om alla hade pengar eller kontokort redo när det var deras tur att betala. Men inte då! Först framme vid kassan börjar the big quest efter sedlar och småmynt i plånböcker, väskor, jackfickor och påsar! Dessutom förvånar det mig hur egoistiska människor kan vara. När det är min tur ska alla andra minsann maka på sig! Då är det jag jag och jag, och kunden före får sig en rejäl knuff så att varorna flyger i golvet. Vilken mentalitet!

 stockholm

Lite av varje

Ikväll har jag varit och sett Djävulen bär prada på bio, och jag måste bara hålla med alla kritiker: Vilken underbar film! Dessutom fick jag boken i födelsedagspresent av en vän, så nu är jag väl snart helt insnöad på prada och gucci...
I gamla stan är det ganska öde just nu och vi säljer dåligt i vår lilla butik. Lugnet på Västerlånggatan är raka motsatsen till Centralstationens liv och rörelse. Förhoppningsvis kommer vi att sälja bättre under julruschen.
Imorgon har jag en välförtjänt ledig dag, sen arbetar jag tio dagar i sträck, har jag insett efter en snabb blick i min kalender. Ojda... Så blir det när man har flera jobb...
Igårkväll var det pubkväll för mig och en kompis! Vi har en så mysig skotsk-inspirerad pub här i Spånga där vi gärna kryper upp i ett hörn när det är ruggigt ute. Och vad är bättre än att pigga upp en tråkig måndag med en öl och ett par timmars prat? 


Maneterna

När flod blivit ebb och vattnet dragit sig tillbaka
gick vi ner till stranden för att se på havet
och på tidvattnet
På stranden låg maneterna strandade
oförmögna att förflytta sig eller påverka ödet
Det var sorgligt att se
Stora slemmiga klumpar av liv
Livlösa
Vi stod tysta och begrundade situationen
Havet brusade dovt
Luften var sommarvarm
Maneterna vackra

139542-9

Vi har allt!

Jora, på pressbyrån har vi allt!
Vi har:
Godis i massor!
Glass!
Läsk!
Tidningar så vi drunknar i dem!
Pocketböcker!
Bullar!
Kaffe, te & varm choklad!
Cigaretter, cigariller, cigarrer och snus
Kondomer
Graviditetstest
Nagelklippare & nagelfilar
Hårvax, hårmousse, hårspray, schampo & balsam
Batterier
Engångskameror
Kontantkort
Spelkort
Lotter och svenska spel
Engångsrakhyvlar och rakhyvlar för längre bruk
Läsglasögon
Tågbiljetter för både SL och SJ
Frukt
Sallader
Mackor
Yoghurt
Juice
Kokt och grillad korv
Stockholmskartor
Kepsar med älgtryck
Kepsar med svenska flaggan
Svenska flaggan på pinne
Kylskåpsmagneter i form av älgar och stadhus
Stor och små kuvert, vadderade och ovadderade, förfrankerade och icke förfrankerade
Frimärken
Telefonkort till automater
och ja
you name it
we have it!


 

Dagen-efter-piller eller bomullsvantar?, det är frågan

Jag besökte apoteket imorse. Klockan sex. Man var tvungen att ringa på en ringklocka och invänta apotekarens knapptryck inne i tryggheten bland pillerburkarna innan man kunde öppna dörren och kliva in. Jag ringde på klockan. Jag väntade. Och jag gick in i den tomma väntsalen. Ensam. På apoteket. Klockan sex på morgonen. Jag funderade ett halvt ögonblick över ifall om jag skulle ta en nummerlapp. Kvinnan innanför disken stirrade på mig med medlidsamma ögon.
"Hej!", sa jag försiktigt när jag närmade henne vid disken. "Heej", sa hon och jag kunde läsa i hennes ögon att hon genast visste mitt ärende. Hon såg igenom mig och visste plötsligt allt. Hon visste allt om festen, drinkarna, dansen och musiken. Hon visste allt om HONOM. Om den trånga toaletten på klubben, om den trasiga toaspegeln och den överfulla papperskorgen. Hon visste också mycket väl att vi inte haft någon tanke på kondom. Hon visste att jag var orolig. Hon visste precis vad vi hade gjort där på toaletten. Hur svårt vi hade haft att hitta en bekväm ställning mot den solkiga väggen. Hon visste, och hon stirrade på mig bakom glaset. 
Förvirrad stirrade jag tillbaka.
Apoteket var dunkelt och oupplyst, och vore det inte för lappen med öppettiderna som var uppsatt på dörren hade jag gått förbi och tagit förgivet att det var stängt. Men det var det alltså inte. Apoteket var öppet, och apotekaren såg trött ut.
"Ja?!", sa hon uppmuntrande.
"Jaa...", härmade jag henne snabbt. "Jo, jag skulle ha bomullsvantar".
Apotekaren tappade hakan. "Bomullsvantar?", frågade hon dumt.
"Ja", sa jag, utan att förklara mig vidare. Mitt ärende var ju trots allt privat.
"Ja", sa hon igen. "Äh, vilken storlek ska du ha?"
"Small", svarade jag med mitt minst upplysande tonfall.
"Ja.. visst!", hon skyndade iväg bland hyllorna innanför det tjocka glaset och kom snart tillbaka.
"Menade du såna här?", frågade hon tveksamt och visade mig asken.
"Ja", sa jag igen, och började undra om jag hade tappat mitt övriga ordförråd.
"Ja", sa hon trevande, det blir 40 kronor då.
Jag betalade och skyndade mig att stoppa ner växeln i jackanfickan.
"Hejdå", sa jag tyst.
"Hejdå", svarade hon och såg förbryllat på mig.
Jag lämnade det spöktomma apoteket och skyndade mig mot pressbyråns livfulla värme. Väl där räknade jag kassan, loggade in mig själv i datan och satte på mig bomullsvantarna för att skydda det begynnande eksemet mot smutsiga pengar och förkylda kundfingrar.
Vad jag gjorde igårkväll? Ja det tänker jag inte tala om!

Tillfrisknad

Sådär! Nu är halsflussen bortmotad och nya arbetsdagar väntar bakom kassadisken! Och jag ska glittra och le som en strålande fe, precis som utlovat!
Jag hoppas bara att jag håller mig frisk ett tag nu! Har räknat efter i min kalender och insett att jag har varit sjuk minst en- ibland två gånger per månad det senaste året! Undantaget tre sommarmånader när jag reste, badade, solade och mådde utmärkt.
Jag var på vårdcentralen i måndags, tog halsprov (uuurk!) och fick pencillin utskrivet. Läkaren skickade också en remiss till en öron-näsa-hals-specialist som ska bedömma om jag bör operera bort mina halsmandlar... Fy! Men kan det hjälpa mig att hålla mig frisk är det kanske värt det... Och efter operationen får man bara äta soppa och glass!! Glass är ju inte så dumt... Hehe.
Nåja vi får väl se, först ska jag stå i vårdkö och vänta på att specialisten hör av sig...

Imorgon börjar jag jobba klockan 05.15. Det innebär att jag måste gå upp klockan 03.30... Det är inte det lättaste att betjäna kunder med ett leende på läpparna så dags på morgonen ska jag säga! Fast å andra sidan brukar kunderna vara desto roligare! Den vanligaste kommentaren så där tidigt på morgonen är "Jaså börjar du jobba nu, jag som inte ens har gått och lagt mig än!" Och det vanligaste inköpet är en majonäskladdig macka samt en stooor cocacola. Helst skulle kunderna vilja ha kletiga korvar med räksallad eller bostongurka... Men vi erbjuder bara ketchup och senap, och dessutom sätter vi inte på korvgrillen det första vi gör när vi öppnar...


Kärlekens recept

1 msk kärlek, 1 tsk gräl, två ggr dagligen, omskakas väl!

kärlek


Gråt

Det finns ett spanskt ordspråk som lyder:
Den som älskar dig mycket kommer att få dig att gråta.
Kanske skulle man lika gärna kunna säga:
den du älskar mycket kommer att få dig att gråta...


Drömmen om en kvinna

Det är inte mig du saknar

Det du saknar är en hand att greppa

En mun att kyssa

 

Du saknar inte mig,

Du saknar en arm att smeka

En blick att möta

 

Det du saknar är någon som lyssnar

Du saknar inte mig

Du saknar drömmen om en kvinna


Förhandling

"You broke my heart! Do you have any sister?"
Hundratusen kameler och hundra ferraribilar för min syster.
Själv har jag ju ring på fingret-
men ja, min syster är lika vacker!
"Be honom skicka över två ferraris så ska jag tänka på saken!", lät hon meddela.

dromedarer

Katter

Katterna bråkar på bakgården.
De låter inte alls som katterna hemma i Sverige.
... Jag undrar om de pratar arabiska eller franska?

Eternell

Tunisiska småpojkar
vandrar runt på de nattmörka gatorna
Delar ut blommor till främmande flickor
Visar med diskreta gester
hur blommorna ska placeras bakom örat
Flickorna ler och känner sig smickrade
Sen kommer kravet:
"One dinar! One dinar, please!"
Och turisterna finner sig åtrerigen lurade
Blomman får ligga och vissna
på handväskans botten

Trolldeg

Efter en veckas bad i salta havsvågor
har jag äntligen insett
vad havet ger mig för associationer;
jag tänker på trolldeg!
Varje gång jag badar ser jag den framför mig
ljust grön eller rosa
Jag vet precis vad havet smakar!
Det smakar trolldeg!

Varning för kliché!

Vi åker på en klichéfylld tvådagars safariresa till Sahara.
Här! Bada i lagunen! Sånt gillar ni turister!
Köp en cola! För all del- köp två!
Köp ett halsband! En målad sten!
Fotografera bergen!
Köp en ny engångskamera!
Rid dromedar! Det är exotiskt, my friend!
Fotografera mera!
Köp en fotobiljett för 1 dinnar och fotografera ruinen av en amfibieteater!
Köp en palm!
Och glöm inte kameran!

Klichéresan når sin kulmen när turistbussen stannar
längs med motorvägen
mitt ute i ett kargt landskap
för att låta oss gå av och fotografera
en vägskylt
- Varning för dromedar!

varning

Klumpen

Utanför det femstjärniga hotellet sitter en kvinna på marken
Hon har ryggen lutad mot en parkerad bil
Sitter där i skydd mot solen
I hennes knä halvligger en liten flicka
på kanske åtta år
Bredvid kvinnan sitter en yngre pojke
med sänkt blick
Han vill inte möta turisternas glada ögon
eller se deras alla kassar
och dyra väskor
Han är varm och trött
Magen är ett gapande hål
Kvinnan sträcker ut sin handflata
Sänker blicken
Ber

På hotellets tionde våning
sitter en man med semester
svettas i hettan
smuttar champagne
spottar i leda
en stor vit klump
över balkongräcket

Pasta

gata

Gula taxibilar
Palmer
Bilister som tutar
och tutar
och tutar
på tillsynes ingenting
Taxichaufförer som tutar
på förvirrade turister
för att signalera att de är lediga
Arabiska och franska parallellt på alla skyltar
Kvinnor i slöja på stranden och kvinnor som badar med kläderna på
för att skyla sig
En vacker magdansös ändå upp i bolognaisen
Kontrasten är total!
Rumpan som vickar och viftar
Stoltheten
Se på mig, jag är vacker!
Upp i bolognaisen!

Glanslös

blomma

Kan jag få vara sjuk och tillfriskna i fred, tack?! Utan dåligt samvete och misstänksamma blickar? Jag är så trött på alla chefer som blir mer eller mindre sura när man berättar att man-faktiskt- tyvärr- är sjuk och inte orkar stå i kassa och vara artig och trevlig idag. Eller imorgon. Att man faktiskt måste få vara hemma några dagar och bli av med febersvettningar och halsont.
   Har man fullt fungerande röst är det nästintill omöjligt att bli trodd när man ringer och berättar att man är sjuk och inte har kraft nog att stiga upp ur sängen. Vad är det för konstig relation vi har till sjukdomar och sjukskrivning i Sverige egentligen??! Hur kommer det sig att alla landets chefer automatiskt tror att man fejkar och låtsas och i själva verket ligger hemma med baksmälla och tittar på amerikanska såpor när man ringer och beklagar sig och ber om ursäkt för att man är sjuk och inte kan arbeta? 
   Är man sjuk blir situationen om möjligt ännu värre när man dessutom måste hävda sig själv och förklara sitt sjukdomstillstånd för oförstående chefer som ger en samvetskval och än värre kallsvettningar! Så snälla, låt mig bara vara hemma några dagar så ska jag nog le och glittra mot kunderna igen! Promise! 
 

Vågat

Vi gör något vi egentligen inte vågar:
vi svävar högt över havet
ser hela staden från ovan
i en paraglide!
Vilken obeskrivlig upplevelse!
Att dingla med benen
högt över solparasoll
små båtar
plaskande turister
flytmadrasser
försäljare
insvepta muslimer
och blottade blondiner

vy

Minaret

Böneutrop över hustaken.
Vemodigt.
Klagande.
Den lilla människan mot världen.
Gott vs ont.
Sjukdom och död.
Olyckor och svek.
Över hustaken
i hettan.
Når turisten
där hon sitter på balkongen
med semesterdrink och solbränna.

En flyktig tanke

Svalorna flyger högt över taken.

Ser inte ett dugg afrikanska ut.


Kort-kort

Jag har köpt mitt livs första mini-skirt
och det i ett land som Tunisien!
Ironin är abnorm.
Mina kinder glöder.

Samkväm

På kaféerna längs med havet
sitter de tunisiska männen
och röker vattenpipa.
Jag avundas dem denna gemenskap.

Kontrast

Vatten på flaska
Ökensand på flaska
Färggranna plastkorkar
längs med stranden

Möte

Stringtrosor och frisläppta bröst
på stranden
bland slöjor och klädsimmande muslimer
Respektlöst?

strand


Julbryderier

Pepparkakor

Redan för två veckor sedan började vi spela jullåtar i den lilla butik i Gamla stan där jag jobbar ett par dagar i veckan. Jullåtar! "jingle bells jingle bells...", "Rudolf med röda mulen", "Det stråålar en stjärna..."
Jaha... Jag försökte hitta den rätta julstämningen. Föreställa mig snöflingor utanför fönstret och känna förväntan och glädje. Det gick inget vidare. Ute på Västerlånggatan var det höstregnigt och folktomt och långt ifrån julrusch och iver. Jag sålde några klockor som jag slog in i rödglittrigt papper och funderade samtidigt över julklappar och julgran. Det kändes inte lockande alls!
   Visserligen är det fortfarande två veckor kvar till första advent, men jag känner mig redan illamående! Det har varit en lång sommar och en märkligt kort höst, och jag är helt enkelt inte redo för julfirande! Ge mig hellre en resa till sol och bad, där jag kan få glömma allt vad skinka och pepparkakor heter! Sand mellan tårna och salta bad, hellre än lussebullar och kalle anka, tack!


Jag är unik, precis som alla andra

Hej!
Idag sällar jag mig till skaran och blir en av landets många bloggare! Har väl tidigare haft lite svårt att förstå poängen med att skriva dagbok offentligt, men inser nu att det kan vara ganska tillfredsställande att få respons på det man skriver. Dessutom måste man ju inte berätta allt!

...Men lite kan jag ju i alla fall berätta. Jag är en 21-årig tjej som bor i Stockholm och arbetar som kassörska på Pressbyrån på Centralen. Där är det alltid fullt med kunder och fart och fläkt, vilket passar mig utmärkt! Jag trivs när det händer saker omkring mig! Jag har fram tills i höstas pluggat och pluggat och pluggat, men inser nu att jag nog måste fundera lite över vad jag vill uppnå med mina studier, så att jag inte slösar studiebidrag och lån på intressanta kurser som inte leder till någon egentlig utbildning.

Jag tycker mycket om att läsa och skriva, och trodde ett tag att jag skulle satsa på ett arbete inom media. Men efter ett halvår på journalisthögskolan där jag vantrivdes är jag nu beredd att satsa på något helt nytt.  

Jag trivs med att träffa nya människor och vill absolut inte sitta instängd på något kontor resten av mitt liv. Kanske skulle jag trivas med att arbeta inom vården? 

Alla dessa postmoderna valmöjligheter!! Det kan inte vara nyttigt!
Kanske borde jag helt enkelt skriva små lappar och lägga i en hatt för att sedan dra lott??


Storstadsliv

En råtta springer över perrongen.
Flyr från fördomar och skällsord.
Bort över spåren.
I natten.

Någon

Någon går genom centralstationens vänthall och visslar högljutt.
En mansröst.
En julsång.
I oktober.
Vem är det som visslar?
Pressbyråns kunder stannar upp.
Fryser mitt i en rörelse.
Tysta.
Lyssnar.
Någon fnissar.
Sen återkommer alla röster.
Alla rörelser.
Julvisan har klingat ut.
Mannen har gått vidare.

Kassörskans betraktelse

Kvinnan i cerise-rosa kappa, med därtill matchande väska
Köper en lokaflaska med cerise-rosa kork...