elidajosefina

Jag besökte apoteket imorse. Klockan sex. Man var tvungen att ringa på en ringklocka och invänta apotekarens knapptryck inne i tryggheten bland pillerburkarna innan man kunde öppna dörren och kliva in. Jag ringde på klockan. Jag väntade. Och jag gick in i den tomma väntsalen. Ensam. På apoteket. Klockan sex på morgonen. Jag funderade ett halvt ögonblick över ifall om jag skulle ta en nummerlapp. Kvinnan innanför disken stirrade på mig med medlidsamma ögon.
"Hej!", sa jag försiktigt när jag närmade henne vid disken. "Heej", sa hon och jag kunde läsa i hennes ögon att hon genast visste mitt ärende. Hon såg igenom mig och visste plötsligt allt. Hon visste allt om festen, drinkarna, dansen och musiken. Hon visste allt om HONOM. Om den trånga toaletten på klubben, om den trasiga toaspegeln och den överfulla papperskorgen. Hon visste också mycket väl att vi inte haft någon tanke på kondom. Hon visste att jag var orolig. Hon visste precis vad vi hade gjort där på toaletten. Hur svårt vi hade haft att hitta en bekväm ställning mot den solkiga väggen. Hon visste, och hon stirrade på mig bakom glaset. 
Förvirrad stirrade jag tillbaka.
Apoteket var dunkelt och oupplyst, och vore det inte för lappen med öppettiderna som var uppsatt på dörren hade jag gått förbi och tagit förgivet att det var stängt. Men det var det alltså inte. Apoteket var öppet, och apotekaren såg trött ut.
"Ja?!", sa hon uppmuntrande.
"Jaa...", härmade jag henne snabbt. "Jo, jag skulle ha bomullsvantar".
Apotekaren tappade hakan. "Bomullsvantar?", frågade hon dumt.
"Ja", sa jag, utan att förklara mig vidare. Mitt ärende var ju trots allt privat.
"Ja", sa hon igen. "Äh, vilken storlek ska du ha?"
"Small", svarade jag med mitt minst upplysande tonfall.
"Ja.. visst!", hon skyndade iväg bland hyllorna innanför det tjocka glaset och kom snart tillbaka.
"Menade du såna här?", frågade hon tveksamt och visade mig asken.
"Ja", sa jag igen, och började undra om jag hade tappat mitt övriga ordförråd.
"Ja", sa hon trevande, det blir 40 kronor då.
Jag betalade och skyndade mig att stoppa ner växeln i jackanfickan.
"Hejdå", sa jag tyst.
"Hejdå", svarade hon och såg förbryllat på mig.
Jag lämnade det spöktomma apoteket och skyndade mig mot pressbyråns livfulla värme. Väl där räknade jag kassan, loggade in mig själv i datan och satte på mig bomullsvantarna för att skydda det begynnande eksemet mot smutsiga pengar och förkylda kundfingrar.
Vad jag gjorde igårkväll? Ja det tänker jag inte tala om!