elidajosefina

Min tiodagars vecka närmar sig sitt slut. Två arbetsdagar kvar.
Djävulen bär prada är utläst, och nu undrar jag hur jag ska orka komma upp tidigt imorgonbitti när jag inte har en bra bok att se fram emot att få läsa på nattbussen. Naturligtvis har jag massor med böcker i min bokhylla som bara väntar på att läsas, problemet är bara att jag har svårt för att börja med en ny bok när jag fortfarande har den gamla kvar i tankarna. Kanske är jag likadan när det kommer till förhållanden... Jag trivs med det invanda och trivsamt trygga. Jag är inte mycket för uppbrott och skilda vägar.
I förrgår köpte jag ett jättefint rött julgardinstyg med tryckta vita julstjärnor till köksfönstret, som var det enda fönstet som saknade gardiner. Eftersom jag inte har någon symaskin lämnade jag tyget till "svärmor" och bad henne snällt att vika upp och sy in gardinerna upptill och nedtill. Hon berömde tyget och frågade när jag ville ha gardinerna klara. "Ja nu med en gång förstås", skojade jag. "Genast!". "Nejda", skrattade jag sen, "det är ingen brådska alls". Tio minuter senare kom hon upp till våran lägenhet med ett par färdigsydda gardiner över armen. Jag häpnade och skrattade. Vilken effektivitet! Tack snälla!
I eftermiddags åkte jag och Filip hem till mamma och lånade med oss hennes hund på en långpromenad runt sundbybergs sjöar. Frisk luft är vad jag saknar mest när jag står i kassan hela dagarna. Hunden är en liten jack russell terrier vid namn (-håll i er nu!) Paris Hilton. Hon har bling-bling-halsband, men uppförsig annars inte särdeles lady-like. Hon springer och skuttar och rycker i kopplet av iver över att få jaga upp änderna ur vassen.