elidajosefina

Efter skolan igår fikade jag med en före detta kurs- och arbetskompis, som jag inte sett på länge. Färskpressad apelsinjuice och bagel, och utanför fönstret ett vintergrått Stockholm.

Skyndade mig sedan hem och slank in hos ”svärmor” för att låna bilnyckeln. Hann hem, bytte tröja och drog en borste genom håret, sedan var jag iväg igen. Efter trettio svettiga minuter i bilkö bromsade jag in framför dagisgården.

De småflickor som jag tidigare arbetade som barnflicka åt blev ordentligt överraskade när deras mamma kom för att hämta dem- i sällskap av mig! Det blev många stora kramar, och mamma glömdes nästan bort. Väl hemma hos dem lagade vi tacos och tände ljus. Mysigt, om det inte vore för treåringens bordsskick, som på senaste tiden förvärrats ofattbart. Innan deras mamma ens hade hunnit tända alla värmeljus hade båda döttrarna kastat sig över majs, riven ost, tomater, gurka, gräddfil och tacobröd. Treåringen tog för sig av allt med händerna som redskap, och lämnade synliga spår efter sin frammarsch på duken. Femåringen tog däremot noggrant för sig med hjälp av de skedar som placerats i skålarna. Treåringen stoppade hela näven i majsskålen och fick med sig nittio procent av de minimajskolvar som låg däri, innan jag hann hejda henne från att ta för sig ytterligare en gång. När jag sedan la upp köttfärs på tjejernas tallrikar bestämde sig treåringen för att minimajs ville hon ju inte ha! Istället började hon nu plocka de små majskolvarna en och en från tallriken och placera i en stökig hög på duken. Femåringen åt med stor aptit och hade redan ätit upp sin första tacos innan mamman satt sig vid bordet. Treåringen ryckte tacobrödet i småbitar som hamnade både på och utanför tallrik och bord. Femåringen bad om ett till bröd, och treåringen stoppade handen i gurkskålen. Treåringen ville ha mjölk, mjölk mjölk! Och femåringen bad artigt om mera köttfärs. När deras mamma tre minuter senare satte sig vid bordet, och hon och jag började ta för oss, hade treåringen ätit färdigt och sprang från bordet för att hälsa på pappa, som kom från jobbet. Femåringen höll sig för magen och konstaterade att den gjorde ont, och själv insåg jag att jag borde uppskatta mina egna lugna middagar.

 Underskattat?