Jag är glad att jag inte är pensionär
Jag är glad att jag inte är pensionär.
Jag är glad att jag inte har svaga knän och darriga ben.
Jag är glad att jag har en stark och rak rygg.
Jag är glad att jag inte lider av yrsel och illamående.
Jag är glad att jag inte är förvirrad eller glömsk.
Jag är glad att jag inte är pensionär.
-För vore jag pensionär skulle jag aldrig åka kollektivt i morgonrusningen!
Aldrig att jag skulle köa framför den ankommande tunnelbanan.
Trängas bland alla morgontjuriga stockholmare.
Bara för att konstatera att jag skulle tvingas vänta på ytterligare ett tåg.
Att även detta tåg var fyllt till bredden.
Aldrig att jag skulle orka vässa mina armbågar och klämma mig in genom tågdörrarna
-med livet som insatts.
Stå inklämd mellan unga starka människor och lyssna på deras ivriga samtal och ständigt ringande mobiltelefoner.
Inse att alla sittplatser är tagna och att inte minsta plats finns för ytterligare en hand på handledarna.
Be till gudarna att tågföraren ska köra lugnt och försiktigt
Att vägen är rak och inbromsningen mjuk
Att benen ska bära och yrseln avta.
Att illamåendet ska gå över.
Ja, jag är glad att jag inte är pensionär!
hehe - Ja, så var man tillbaka på ruta ett, med darriga ben, yrsel och illamående. tss ...
Dessutom - betänk då att pensinärer upplevt detta TVÅ gånger redan, både som unga och som pensionärer. ;)
Kram!/Tette.
Ja, de slapp förresten mobiler och kanske också pendel/tunnebanan, men de hade nog sina egna stressfaktorer istället. :)
Kram IGEN!/Faster Tette.
Ja, de slapp förresten mobiler och kanske också pendel/tunnebanan, men de hade nog sina egna stressfaktorer istället. :)
Kram IGEN!/Faster Tette.
ja det har du ju rätt i! Inte för att alla pensinärer är darrbenta förstås, men ibland måste man få generalisera lite!