elidajosefina

Fyraåriga H, som jag är barnflicka åt, går på gymnastik. Jag och storasyster T följde med henne dit igår efter dagis. Hon var så söt i sin rosa gympadräkt med volangkant. De såg precis likadana ut, alla småtjejer. Gympaledaren var hurtig och musiken så där lagom småbarnsgullig. Lilla H gympade på tills hon blev rosig om kinderna. Yngst och minst av alla var hon ändå den enda som inte avbröt sig för att smyga fram till mamma eller pappa (eller barnflickan). Bad varken om banan eller vatten, och behövde inte heller springa och kissa. Jag kände mig märkligt stolt. Men samtidigt, hur är det egentligen med småbarn och aktiviteter? Får de inte nog av spring på dagis? Jag vet inte. H var så stolt över sin gymnastikhalvtimme, och jag tror onekligen att aktiviteten stärkt både självkänsla och självförtroende.