Melatoninet flödar

Det var mörkt när alarmet väckte mig okristligt tidigt imorse.
Mörkt när jag promenerade den sista biten från tunnelbanan till sjukhuset. Och mörkt när vi satt i avdelningsköket och drack dagens första kopp kaffe och fick rapport.

Det var mörkt när jag lämnade avdelningen tio timmar senare.
Mörkt när jag kom hem igen till en tom lägenhet.

Jag har tänt alla värmeljus jag äger.
Mörkare blir det.
På söndag ställer vi om klockorna.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback