elidajosefina

Mötte lillasyster på stan över en latte ikväll. Vi satt och tittade ut över Drottninggatan och pratade om vardagen. Jag tycker om stan på kvällen. Tända lampor och lugna steg. Hon gav mig en tröja. Sa att jag behövde piggas upp. Jag är inte den enda...

Jag är varken hjälten eller boven
Jag är bara lite lost

(Lasse Winnerbäck, ur Jag har väntat på ett regn)

Jag lever, även om det var länge sen jag skrev något här på bloggen. Jag bor för tillfället på pappas soffa, och njuter av att leva mitt i stan.
Det har varit långa intensiva skoldagar hela veckan, och jag har dessutom hunnit med att barnvakta lilla T och H. På kvällarna har det blivit både öl och vin med vännerna, och imorgon är det skolfest. På lördag blir det dessutom middag tillsammans med de nya utbyteseleverna som kommer från Skottland. Vilken intensiv höst!
Läkemedelsräkningen gick nästan. Jag hade två fel, varav det ena var ett oförlåtligt slarvfel. Jag hade svarat i milligram istället för i gram. Surt. Men nästa gång går det!

Imorse skrev jag äntligen tenta i läkemedelsräkning! Och det gick över förväntan bra! De flesta talen kändes oförskämt enkla, och jag lämnade salen redan efter en timme. Även om jag kanske inte klarar mig utan ett enda litet fel känns det bra att jag har lärt mig det mesta! Resultaten borde komma redan i slutet av veckan!

Mötte syster efter skolan och gick och tittade i butiker. Pengarna kommer ju inte förrän imorgon, men det blev i alla fall ett par byxor för min del. I ett försök till uppmuntran.

Känns konstigt med en pluggfri kväll. Vet inte vad jag ska ta mig för. Det blev i alla fall en lång promenad i höstmörkret.

I know that it is freezing, but I think we have to walk
I keep waving at the taxis, they keep turning their lights off
But Julie knows a party at some actor's West side loft
Supplies are endless in the evening by the morning they'll be gone

When everything is lonely I can be my own best friend
I'll get a coffee and the paper, have my own conversations
with the sidewalk and the pigeons and my window reflection
The mask I polish in the evening by the morning looks like shit

And I know you have a heavy heart, I can feel it when we kiss
So many men stronger than me have thrown their backs out trying to lift it
But me I'm not a gamble, you can count on me to split
The love I sell you in the evening by the morning won't exist

You're looking skinny like a model with your eyes all painted black
Just keep going to the bathroom, always say you'll be right back
Well, it takes one to know one, kid, I think you've got it bad
But what's so easy in the evening by the morning's such a drag

I got a flask inside my pocket, we can share it on the train
And if you promise to stay conscious I will try and do the same
We might die from medication, but we sure killed all the pain
But what was normal in the evening by the morning seems insane

And I'm not sure what the trouble was that started all of this
The reasons all have run away, but the feeling never did
It's not something I would recommend, but it is one way to live
Cause what is simple in the moonlight by the morning never is

It was so simple in the moonlight now it's so complicated
It was so simple in the moonlight, so simple in the moonlight
So simple in the moonlight...

(Bright Eyes, Lua)

Igår blev inget vettigt gjort. Mådde lindrigt sagt dåligt. Så går det. Jag har bara mig själv att skylla. Men i fredags hade jag kul! Och idag blir det stressigt med allt skolarbete!

Jag är hungrig! Mycket märkligt. Jag brukar aldrig vara hungrig. Kanske är det mina ensamma kvällspromenader som har påverkat aptiten? Ikväll blir det pizza och en ny Beck-film. Inte så näringsrikt kanske, men ibland är det tillåtet... När man har mycket att plugga och inte orkar laga mat, till exempel.
På måndag gäller det. Då är det mattetenta. Men egentligen är jag inte så panikstressad över tentan som jag trodde att jag skulle vara. Jag räknar med (haha) att behöva skriva om tentan ett par gånger innan jag klarar den. Man får ju inte ha ett enda slarvfel! Men hur som helst har jag i alla fall kommit en bra bit på väg. Jag har lärt mig massor. Längtar efter pizzan ikväll...

Vissa dagar blir allting bara FEL!

Det är som Lasse Winnerbäck sjunger:

Sitter här så ensam mina vänner har gått ut
en sträng har gått av och mitt snus har tagit slut
ölen är ljummen och tv:n har dött
tänkte ta en patiens men jag är alldeles för trött
Så jag kryper fram till stereon och trycker på play
det låter lite konstigt när bandet trasslar sig
så jag sätter mig i soffan för att koppla av
men jag hoppar upp igen
-för en fjäder har gått av
ja jag har aldrig skådat en värre otursdag
jag längtar till imorgon då är allting säkert bra
men batteriet till min klocka har jag glömt att byta ut
så denna dag lär nog aldrig ta slut
tar en kopp kaffe för det brukar pigga upp
tänder ett ljus då brinner köksgardinen upp
Jag ramlar ner på golvet och slår huvudet i en dörr
när jag vaknar upp igen är det ljust som aldrig förr
Hela köket står i lågor och kan ni tänka er
hur jag än stampar blir lågorna bara fler
tänk detta måste larmas till brandkårn' inom kort
jag går mot telefonen och ser den smälta bort
ja jag har aldrig skådat en värre otursdag
jag längtar till imorgon då är allting säkert bra
men batteriet till min klocka har jag glömt att byta ut
så denna dag lär nog aldrig ta slut

(Lars Winnerbäck) 

 

   
Nu börjar det bli stressigt på skolfronten!! På måndag om en vecka är det dags för den fruktade tentan i läkemedelsberäkning, och samma dag ska vi dessutom lämna in en tråkig hemtenta i Folkhälsovetenskap. Som om inte detta vore nog har vi en redovisning att förbereda till på onsdag (i övermorgon). Och jag har dessutom en inlämningsuppgift som jag in i det sista låtit bli att skriva. Jaha. Det är nu man önskar att man hade ett heltidsjobb och kunde komma hem på eftermiddagarna och förtränga allt som har med arbetet att göra. När man pluggar blir man inte kvitt läroböckerna bara för att man går hem för dagen. Alltid finns det något att känna sig stressad över. Men snart börjar nästa kurs i Omvårdnad, och då ska vi äntligen få lära oss en del medicintekniska moment. Äntligen något mer konkret!

   

Kommer hem och tittar mig omkring. Disken hotar hoppa över diskbänken, frukostsmulorna bildar en oordnad hög på köksbordet. I sovrummet är sängen obäddad och rullgardinen ännu inte uppdragen. Ett par övergivna ölburkar dekorerar vardagsrumsbordet. I tvättkorgen hotar tre veckors smutstvätt med attack om man öppnar garderobsdörren. I hallen ligger morgontidningen på golvet. Blomman i köket kippar efter vatten. Jag orkar inte! Jag tar på mig jackan igen. Det får bli en pub-kväll med A.  

Hm, jag som tycker att googles reklam-annonser här på bloggen brukar vara läskigt välanpassade efter bloggens innehåll... Idag handlar de om astma och panikångest... hm... Något måste ha blivit fel.

Jag är inte mycket för roliga historier, men är de tagna ur verkligheten är det liksom en annan sak:


"Vad hette den där filmen du pratade om? Den om demens?"
"Öhm... det har jag glömt!!"

Det finns ett litet litet land som heter Butan. I Butan finns en liten liten kung som har en önskan. Den lilla lilla kungens högsta önskan är att människorna i hans land ska vara lyckliga. Vad är lycka?, har den lilla lilla kungen legat vaken och funderat över ändlösa stjärnklara nätter. Hur gör man människor lyckliga? Den lilla lilla kungen har rest runt i världen och tittat på människor i andra små länder, för att få ett svar på sin fråga. På en av dessa små resor fick den lilla lilla kungen se mängder av människor som gick omkring och sög på glödande pinnar. Är detta lycka?, undrade han för sig själv. Är dessa människor lyckliga? Han följde efter några av dem på avstånd, och fick se hur de stod ute i vintermörkret och sög på sina pinnar och frös om händerna och längtade in. Han fick höra dem hosta och rossla, han fick se föräldrar som grälade på sina tonåriga barn för att de smugit med sina glödande pinnar, han fick se bebisar kippa efter luft när mamma eller pappa andades rökmoln över dem, han såg att människor slängde resterna av de glödande pinnarna på marken och han fick till och med se änder som försökte svälja dessa rester, i hopp om att de var ätbara.  På sjukhuset fick han se skrämmande bilder på såriga lungor, och han såg människor i sjukhussängar som inte längre orkade gräla på sina barn eller andas rökmoln över sina bebisar.
Den lilla lilla kungen reste tillbaka till sitt lilla land, och under resan fick han tid att fundera över lycka. När han kom hem igen hade han bestämt sig; lycka måste vara frånvaron av dessa glödande pinnar! Han satte sig ner vid sitt lilla lilla skrivbord och skrev ihop en lagtext som förbjöd människorna i hans land att använda sig av dessa glödande pinnar. Så gick den lilla lilla kungen och la sig i sin lilla lilla säng och han somnade med ett belåtet leende på sina läppar.




Låter det som en saga? Det är sant! Det lilla landet Butan existerar verkligen, och likaså den lyckosökande kungen som förbjöd tobaksrökning.   

Tungt med måndag. Och tråkig föreläsning. Föreläsaren var jättenervös och hakade upp sig och stammade och tappade tråden och saknade ord och jag vet inte vad. Varför valde hon att arbeta som föreläsare när hon så tydligt lider av det? Anteckningarna blev få och lösryckta. Jag gick hem efter lunch. Eller rättare sagt; jag gick och mötte pojkvännen och D vid deras skola. De hade också tröttnat på dagens föreläsning. Trots solsken är det höst i luften, och det blåser kallt. Blir det inte roligare än så här?

Vi håller på med ett grupparbete i skolan som handlar om rökning och hur vi som sjuksköterskor ska kunna arbeta preventivt för att förhindra att människor börjar röka. Varför känner jag mig så oengagerad och ointresserad? Är inte rökningens hälsorisker ett redan för länge sedan uttjatat ämne? Det är farligt att röka, det vet såväl rökare som ickerökare! Det argumentet håller inte. Statistik och tabeller som visar att si och så många dör av den eller den cancerformen orsakad av rökning- det räcker inte! Jag tror inte att det är information som saknas! Inte hjälper det att sätta ut en text på cigarettpaketet som krasst upplyser om att "Rökning dödar", det måste till något mer! Jag tror att det snarare handlar om att ungdomar måste känna att de kan vara med och påverka sin livssituation och skolmiljö, att de känner att livet är meningsfullt, förståeligt och hanterbart, att de trivs med sig själva och inte behöver tobaken att trösta sig med. Och andelen ungdomar som börjar röka blir allt mindre, så vi är på rätt väg! Och för dem som redan fastnat; sänk priset på nikotintuggummin och satsa mer på rökavvänjningskurser! Amen.